Jag har äntligen hittat min förebild!

I går kväll var vi som sagt och kollade in Mia Skäringer show ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Känner att det är svårt att finna ord som förklarar hur jävla bra det faktiskt var!

Hon var väldigt utlämnande och med naken närvaro blandar hon komik och tragik i en härlig mix. Bara entrén är svår att sätta ord på. Men ut på scen kommer hon i en för liten, tjugo år gammal bikini och hängmage som hon har ritat en massa skönhetsoperationslinjer på. Underbart!

Skrattet fastade stundtals i halsen när den underbara kvinnan tar oss med tillbaka till många tragiska stunder i hennes liv som tonårstiden, första barnet, skilsmässan, pappans död. Ibland vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta.

Tabita och Gulletussan fick självklart vara med på ett hörn och även en ny stjärna som heter Ann-Marie. En labil människa som man tror ska börja gråta vilken minut som helst. Fast det enda hon vill är att bli lycklig. Hoppas att hon kommer med i nästa säsong av Mia och Klara.

Ett stort plus i kanten får Mia för sin sånginsats… Hade faktiskt ingen koll på att kvinnan kunde sjunga. Har ju dock bara hört Gulletussan sjunga innan och det kan man ju faktiskt vara utan :) Kul att hon valde en låt av säkert också!

Jag kände igen mig i en del situationer hon pratade om, speciellt hur man hela tiden jämför sig med alla andra och att man tror att de är så mycket lyckligare än vad man själv är. Tyck om dig själv som du är, var något hon ville förmedla och jag hoppas att det gick fram till publiken.

Jag kan bara säga att jag äntligen har funnit min kvinnliga förebild!

TACK