Ny hobby

Min nya hobby den senaste tiden är att redigera bilder. Svartvitt går jättebra och jag blir bättre och bättre för varje bild jag gör i ordning, men att redigera i färg är jättesvårt. Jag får liksom inte till det som jag vill ha det. Grejen är att jag måste hitta mitt eget sätt att redigera, men vad är min grej då. Jag gillar färgbilder där färgen är lite bortskalad, men det blir ju närmare svartvitt än färg. Jag får helt enkelt ha tålamod och bara fortsätta öva. Tyvärr är mitt tålamod inte min starka sida, men då får jag chansen att öva på det med! :)

Trevlig torsdag på er! 

Auschwitz, helvetet på jorden

Idag fick våra niondeklassare chansen att lyssna på Benny Grünfeld som är förintelseöverlevare. Han överlevde Auschwitz och är idag 85år gammal. Det slog mig att det snart inte finns några överlevare kvar och att det är då vårt ansvar som har hört denna hemska berättelse att föra den vidare den. Trots hans höga ålder, så tror jag att han kommer fortsätta föreläsa några år till. Det är tredje gången jag hör honom föreläsa och jag blir lika tagen varje gång. Det är så svårt att föreställa sig hur hemskt det måste ha varit, att se sina syskon och föräldrar gå den långa vandringen till gaskammaren, eller att känna både hunger och törst eller att frysa så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Veta att man hela tiden har döden flåsandes i nacken. Det går bara inte att förstå.

Benny sa vid minst ett tillfälle att han inte kunde förstå att nazismen finns i vårt samhälle efter att ha hört vad som hände i Tyskland under 40-talet. Jag är beredd att gå ett steg längre och säga att de som uttalar sig att vara nazister måste vara helt blåsta. Hur kan man tro att man är bättre än alla andra? Eller ännu värre, att det finns de som förnekar att det ens har existerat. Det är riktigt sjukt!

En sak till jag tänkte på under föreläsningen är att jag blir så glad över att de flesta konfirmander i Linköping har chansen att besöka koncentrationslägret Auschwitz. Jag tycker dock att att niondeklassare skulle vara tvungna att åka dit med skolan istället. Jag kanske skulle lämna in det som medborgarförslag!

Tack för att du fortfarande orkar föreläsa Benny!

Vilken natt!

I söndags var vi på besök hos Petters lilla kusin. Helt underbar unge som satt i mitt knä under hela tiden vi var där. När vi var där började hon dock att kräkas, men hon var pigg och mådde bra annars. Så igår eftermiddag var det P tur att må dåligt och vinterkräksjukan var ett faktum.

P gick hem till sig och fortsatte att må dåligt. Dock klockan tre vaknar jag av att P ringer och har grymt ont i magen och jag hoppar i kläder och springer dit. Han hade så ont att jag var tvungen att ringa efter ambulans. Fy vad rädd jag var! :/

Nu är P hemma och det är ingen fara med honom! <3 p="">Så inatt har det inte blivit många timmars sömn, så nu häller jag i mig kaffe och hoppas överleva dagen!
 

Helgen

Ännu en helg till ända och även denna har varit helt fantastisk. I fredags var jag först och tränade med en kollega efter jobbet, för att sedan möta upp några andra kollegor för lite AW. Lördagen började med lite Zumba med Sofia och kvällen skulle egentligen avslutas hemma hos just Sofia och Emil. Men lilla Alma hade visst andra planer och kräktes istället. Men det blev en mysig kväll trots det. Foto och redigering fick det bli istället! :) Riktigt kul att jag och P delar samma intressen. I går åkte vi en sväng till Motala och hälsade på lite släktingar till P, som även hade ett fotojobb inplanerat. Mycket trevligt!

Bilden ovan togs förra helgen!

Elliot

I söndags var det ett år sedan denna underbar kisse somnade in. En av de värsta dagarna i mitt liv! :(

2012

Efter nästan ett års uppehåll känner jag att det är dags att uppdatera denna blogg lite. Det är mycket som har hänt på detta år, både tråkiga och roliga saker. Vi tar det från början.

Ni som känner mig väl vet att jag och Daniel separerade för snart ett år sedan efter hela 16 år tillsammans och det är väl det som är den största anledningen till detta långa uppehåll. Första halvåret förra året är väl inte det bästa halvåret i mitt liv så att säga, men jag överlevde det och efter det blev det bara bättre och bättre! Det sägs att första året efter att man har separerat är det värsta och det är jag beredd på att skriva under på. Det är det året man försöker hitta sig själv igen. Från att vara vi till att bara bli jag. Det har även varit svårt att hitta nya "traditioner" och med det menar jag både vardag och även stora dagar som midsommar, jul osv. Det känns lite som att man är ute på hall is och inte har fotfäste under foten. Ska man fortsätta att göra saker som man gjorde tillsammans eller ska man göra nya saker. Jag beslutade mig för att ta en helt ny väg faktiskt. Jag fokuserade på att träna, äta och jobba. Jag tvingade mig själv att träffa vänner, vilket kanske låter som en självklar sak att göra, men det var inte så för mig. Skulle jag fått bestämma själv hade jag låst in mig och valt att inte träffa någon alls eller inte ens prata om det, för så funkar tyvärr jag. Jag har alltid varit en person som har haft svårt att visa mig svag och det är inte många som hade sett mig gråta innan detta år. Som sagt det har varit ett riktigt tufft år och det är fortfarande tufft emellanåt, men nu går det längre tid mellan depressionerna. Det är något jag försöker att lära mig leva med.

Detta år har inte enbart varit dåligt, utan det har även innehållit fina stunder också. Jag har träffat en ny kärlek, som jag absolut inte trodde att jag skulle göra på väldigt väldigt lång tid egentligen. Men helt plötsligt i all denna misär fanns han där och jag föll pladask. Om jag fått bestämma hade jag nog helst valt att det skulle skett lite senare. Men men, det är ju tyvärr inget man väljer, utan det blev bara så.

Det får räcka för denna gång och jag ska försöka uppdatera denna blogg lite bättre! :) Annars kan ni ju alltid kolla in min fotoblogg som jag uppdaterar lite bättre. http://miaoscarsson2.blogspot.se/?m=1